Här bor jag
FYLLA 25
Födelsedagsmiddag härinne!
Zon Peligroso
Där vi bor är Zon Peligroso. Därför får inte brevbärarna köra in där. För att få post måste man ringa till den ansvariga brevbäraren i området. Vad han gör om han inte får dela ut post är oklart. Numret får man på postkontoret i Alajuelita. När han inte svarar åker man in till det stora postkontoret i San José och när man får prata med någon, efter att ha skrivit in passnummer och klockslag så får man vänta tills brevbäraren kommer dit. När han gör det berättar han att han förmodligen skickat tillbaka alla brev han fått från Sverige.
-Det går alltså inte att skicka brev hit, om det inte ar rekomenderat.
6 okt
Den 6 okt var det födelsedag, kvällen innan hade vi badat jacuzzi i San Josés övre medelklassomrade. Kladdkakan var nästan godare till frukost, fjäderörhängen inhandlades på markanaden i parque España och till eftermiddagsregnet avnjöts kaffe och pecannötspaj i det blå glasrummet med rosenträdgården utanför.
Och så var vattnet av. Det kom inget ur kranen.
Det gick inte att spola i toaletterna. Ingen kunde tvätta händerna.
Ingen i hela San José. Under 17h!
Kanske att folk hade fått information genom Tv el. tidningar men vi hade ingen aning.
In på det mörka lilla haket med stearinljus i vinflaskor, god costaricansk mat, mosaikbord på uppochnervända svartmålade tunnor. Konsert. Gitarrister som spelade och sjöng politiska sånger. Discokulan reflekterade ljuset, vinet, musiken, tankarna.
Ja, så är det
Ikväll spikar grannen igen hålet så man inte längre kan se in till dem.
Den onda oroskänslan i magen har försvunnit och hundvalpen är tyst om nätterna.
Vår planerade resa till landsbygdsförsamlingarna är framflyttad. Ungdomslägret i Manu är flyttad till ett oklart datum i november. Tre dagar på universitetet om befrielseteologi blev bara en, då de första två visade sig vara på portugisiska. Istället blev det vykortsskrivande och kaffe på det berömda caféet på Teatro Nacional med regnet skvalande nerför rutorna. Vi frågade servitören om faire trade-kaffe men han såg mycket frågande ut och verkade inte förstå när vi förklarade. Då bestämde vi oss för att göra slag i saken och skriva ihop ett papper om vad det innebär och gå runt till olika kaffeställen och sälja in idén.
Två indianresevat
Vi var i Guatoso. Vägen dit var brant och kurvig. Vi säg kaffeplantage och bananplantage med bananerna i blå påsar för att skydda mot fåglar. Ca 3h tog det att åka dit. När vi kom fram hade barnen gått i skolan hela dagen. Kvinnorna samlades utanför och Doña Xinia som följt med oss tog fram trådar och färger och de satte genast igång att pyssla.
I Palenke Margarita som låg en bit därifrån fick vi prata med en man som jobbade lite som guide. Han berättade att 1862 hade det funnits 15000 malecoindianer men att det utbrutit en stor strid då folk kommit dit för att de ville ha gummit som kunde utvinnas ur träden där och efteråt var de 150 st malecoindianer kvar. Floden som rinner i närheten kallas för "Dödens flod" för vattnet hade färgats alldeles rött av blodet som flutit.
De kämpar för sina rättigheter och för att inte bli kränkta. Det finns inga avlönade jobb däruppe . Ständigt är det bråk om var gränserna går och trots att det är ett indianreservat så har de bara tillgång till 15% av marken. De målar masker och skålar och tillverkar smycken för att sälja till turister. De samlar pengar för att plantera träd, bevara miljön.
Vi besökte ursprungsbefolkningen i Cabagra. Vi åkte igenom stora ananasplantage som ägs av stora amerikanska företag som besprutar så kraftigt att människorna i området inte kan dricka vattnet för att det är så förgiftat. Där, på plantagen jobbar de flesta männen, för det är de jobben som finns. Ca 2 veckor i sträck från morgon till kväll och klagar man blir man avskedad för det finns alltid någon annan som kan ta jobbet. De bor tillsammans och det finns stora problem med alkohol och droger. Många av dem lider av förgiftningsskador pga besprutningarna och det vanligaste är hudskador eller lungsjukdomar.
Det är ett Bribri-reservat, ändå är 70% av marken ockuperad av vita och företagen vill gärna utöka sina plantage. Bara 1/3 av människorna har tillräckligt med mark för att klara sig på sitt traditionella jordbruk.
Naydeline 9 år visar oss son bok hon har gjort i skolan, en del om kulturen och en del för språket. Barnen är blyga och vill inte gärna prata på sitt eget språk. Den här veckan är hon ledig från skolan för att läraren är borta, annars börjar hon vid elva på dagarna men går upp klockan fem för att hjälpa till hemma med städning, ta in ved och annat.
När vi går upp från den fantastiska floden Rio piernes så visar hon växter man kan äta, andra som man kan lägga på sår för att stoppa blödningar och åter andra som man ska koka te på om man är sjuk.
Totalt 10 000 människor tillhör det här folkslaget. I Cabagra finns ett reserva med fem byar. Man lagar mat över öppen eld, höns går och pickar i trädgården, bilar är för dyrt så folk tar sig fram på häst.
Fotboll för livet
Futbol por la vida. Det startade som ett av ILCOs projekt men blev så stort att de bildade en egen förening.
De håller till i de mest utsatta områdena där det är tätbefolkat, våldsamt, mycket drogproblem, få grönområden, dålig undervisning, mångkulturellt och man vänder sig till barn och ungdomar. Man vill utbilda dem i vilka rättigheter de har och ge dem en fristad.
De använder en metodik som heter "Gatfotboll 3" och som består av tre delar.
1.Först bestämmer man reglerna. Hur man får spela och inte och vad man ska få för straff om man inte följer dem. 2. Sen spelar man fotboll
3. Efteråt utvärderar man hur det har gått. Hur väl reglerna har följts, hur man borde gjort istället och man ger varandra poäng efter hur bra lagarbetet varit, hur attityden varit på plan etc. Man vinner inte enbart på hur många mål man gjort utan även på hur respektfullt man spelat.
De har även kreativa kurser, läger, matcher mot andra områden, ungdomsledarutbildningar, möten, fester, samarbeten mellan skolor och organisationer och nätverk lokalt och nationellt.
Ont i magen
Ett par tassar skakande av rädsla stack fram under lastpallen som tvättmaskinen står på. Efter en lång natt av gnällande och ylande blev plötsligt den lilla valpen tyst. I halvslummer hörde jag mamman skrika åt den på spanska.
Nu är det morgon och dags att vakna, tycker familjen. Pappans pappa har precis gått bort. Han var gammal men det är ändå någon som aldrig kan ersättas.
När någon går kommer en annan, som det ju heter. Och nu är det den lilla brunvita valpen som kommit till familjen.
-Jag tycker inte om att slå, men annars lär den sig aldrig.
Långt därborta, på andra sidan jordklotet sitter en flicka och gråter för sin pappa som just fått hjärtinfarkt. Där finns en mormor som fått dödsbesked, en morfar som sörjer. En mamma som har problem med sin man. En kvinna som inte vill äta. En annan som oroar sig för sin tonårsgravida syster. En mamma som skakar i sin sjukdom. En mormor som glömmer. En morfar som dör. En man som saknar. En arbetare som ställer för höga krav på sig själv. En arbetslös som känner sig meningslös. En granne som blir slagen. En stackare som blir utnyttjad. En skolkamrat som skär sig. Ett förhållande som går i kras. Ett barn med kolik. En son som skickas ut i krig. En moster som tappat tron på allt. En vän som tagit sitt liv..
Hur orkar vi egentligen gå vidare?
ILCO
Pa huvudkontoret halsar de alltid glatt och tva hundar kommer fram for att nosa.
Diversidad ar en forsamling som haller till har. Manga som blivit utslangda fran sina kyrkor eller forsamlingar eller som inte kant sig valkomna pa grund av sin sexualitet kommer hit pa torsdagkvallar och firar gudstjanst. En regnbagsflagga ligger i mitten av rummet tillsammans med ett stearinindrankt trakors och runt omkring sitter man pa stolar i ring och sjunger, pratar om bibeltexterna och manga drar paralleller till sina egna liv. I slutet far de som vill be en bon och tanda ett ljus att satta i trakorset. Efterat ar det fika.
Overhuvudtaget ar det en stor debatt kring sexualitet och sexualundervisning i landet just nu. En stor fraga man driver fran staten ar sexualundervisning i skolan och tolv gymnasieskolor ska infora det pa prov. ILCO har ocksa det som ett av sina tre teman som de ska jobba extra med de kommande tre aren. Det kanns fint att vara en del av en sa hart socialt arbetande kyrka.
Buss till Alajuelita
Mellan 20 minuter och 1,5h utanfor huvudstaden bor jag i Alajuelita hos en familj dar mamman ar hemmafru och pappan arbetar som polis. Bada ar aktiva i kyrkan som ligger i grannhuset och som tjanar bade som forskola, musiksal och kyrkorum, dar det halls massa om sondagarna.
En kvinnogrupp samlas hos oss och virkar schalar till julmarknaden. Ungdomsgruppen malar anglar.
Barnen som gar i den oppna forskolan (Casa Abierta) gor lyktor till Costa ricas sjalvstandighetsdag-och den 15e september stangs huvudgatan i San José av och en lang parad med orkestrar, dansasre och fanbarare far askadarna att jubla. Anda ar det nastan mindre liv an vanligt pa gatorna.
Vi aker buss nastan varje dag och det kostar omkring 2-3kr. Att det bara ar svenskar som kan koa ar inget jag kan ga i god for. Till bussen, som inte ens har kommit, star folk i ko, flera hundra meter, man far vara glad om det till Alajuelita-bussen bara star ca 30 pers framfor.
En matare langst fram i bussen talar om hur manga som stigit pa och star man for lange dar sa blir busschaufforen arg da han blir skyldig att betala for de extra som har registrerats.
I stan kor de med oppna dorrar och folk hoppar halvt om halvt av i farten. En skylt talar om att det ar tillatet att anmala chaufforen om han talar i telefon under korningen och sa ett nummer man kan ringa.
Beroende pa trafiken tar det olika lang tid och bor man i Alajuelita bor man aka hem vid fyra for att vara saker pa att komma hem fore morkrets inbrott, da omradet forvandlas till ett "muy peligroso" omrade fullt av ranare och mordare, enligt de flesta. An ar det inget vi har kant av, trots det gommer vi de viktigaste agodelarna i bh:n for att vara pa den sakra sidan.
Costa Rica, San José
120903, Forsta dagens iakktagelser. Mycket farger, starka vackra farger pa hus, randigt, mycket vaggmalningar. Galler, grindar for fonster, runt hus, affarer och tradgardar. Mycket bilar och bilforsaljare. Staden ar bade vackrare och fulare an jag trodde. Det ar mycket gront och stora berg skymtar i fjarran.
Vi bor fram till pa lordag pa ett hostel for fred och har traffat var handledare som visar oss runt i stan.
Andra dagen. Vaknade tidigt igen. Satt vid frukostbordet och sa borjade det skaka. Ett jordskalv. Vi stallde oss i dorrposten.
Idag ska vi till ILCO. Jag ar sa fantastiskt glad for att vara har. Jag njuter hela tiden.
HERRÄNG DANCE CAMP 2012
FRÅN LÄGER TILL LÄGER
Kära gamla återseenden, kära fina gamla gård, kära vacka knulltjärn.
–Hoppa säck, spring med ägg, norsk fylla och dans runt midsommarstången.
”Kören sjunger i år uppe vid ormgranen.”
”Vi gör rabarberpaj när husmor är borta!”
”Vem pallar äta 14 korvar?”
125 stycken skottkärror med grus lastades och fraktades. Regnet och svetten droppade ikapp och myggen sög blodet på våra bara nackar. På gården gjuts det betonggrund, skrot flyttas i sedvanlig ordning från ett ställe till ett annat, plankor rivs ner, staket byggs upp tillsammans med kropp själ och ande.
”Vem har bestämt att vi ska flytta huset för tredje gången?” ”Vem pissa i betongblandar’n?”
”Vill ni att vi ska sjunga en godnattsång för er?”
Juni
Magiskt är att stå sådär längst fram som en galjonsfigur och se henne segla in på Göta älvs stilla junivatten, himlen är svagt rosa, blågrå, kvällning. En dag på jobbet är slut. Trötta tunga fötter efter 16 timmars pass vandrar förbi casinot, stenpiren till sommarhemmet med stora, ljusa välkomnande fönster och bordet där pusslet ligger halvfärdigt. Utanför rinner inte längre Seine, utanför går nu spårvagnar och det är skönt att vara tillbaka.
Från Paris museum till att verkligen gå in i en tavla. Betande hästar, åkerlandskap, grönt gräs, ängsblommor, röda stugor med skog runtomkring.
1a juni landade planet på Arlanda. 5 grader Celsius, det hade inte varit så kallt sen 1928 och temperaturen bara sjönk. 2a juni på Upplands landsbygd uppmättes temperaturen till 4 grader när festsällskapet anlände med rök ångandes ur munnarna. En del ångrade nog att de inte tagit med en extra tröja när de steg in i ladan där det var uppdukat till middag. Blåsten yrde omkring och när det mellan snapsvisorna tittades ut mot regnrusket drogs filtarna tätare omkring, framåt midnatt gjorde dansen, maten och vinet sitt. Sverige Sverige älskade land.
Mot Sigtuna. Denna söta lilla stad knatades igenom på en kvart och i några nyfunna vänners lag kom vi fram till Folkhögskolan där vi skulle inkvarteras. Dagar av presentation, information, gemenskap, god mat, eftertanke och utbyten gjorde oss lite mer insatta i vårt kommande projekt. Vi ska inte rädda världen, vi ska bygga broar, vi ska komma dit med öppna sinnen och hjärtan och vi ska lära oss av dem, utbyta erfarenheter och få vara i någon annans vardag, byta perspektiv för en stund. 
Utställning på Les Halles
Dagen efter Sarkozys stormöte på place de la concorde. En dag när rättegången inleds mot Breivik. Paris bjuder på aprilväder. Sulorna i skorna är så tunna att kylan sprider sig upp och ut i kroppen. Utanför Hotel de Ville ringlar sig kön lång, i 4h ska jag stå där. Det gör jag inte, men tillräckligt. Svartvita foton på ombyggnaden av Les Halles 1975 inspirerar till att fota Paris i svartvitt. Drar bort åt Les Halles som nu, snart 40 år senare byggs om igen. Genom en lins ser staden äldre ut.
Undrar hur många som tittar ner istället för upp. Som röstar blått istället för rött. Som hatar sig själva istället för att älska.
På filmmuséet kommer man in för 4 euro. De har en temporär utställning om Tim Burton. Besöker den inte, det räcker ändå. Det är lov för parisare men vädret inbjuder inte till annat än vistelser söderut. Funderar på Marseille. Imorgon.
Livet i rosa
Regn och rusk avlöser varandra. Mulet, växlande molnighet. Då och då tittar solen fram mellan gråa moln en vårdag och köerna till glass börjar åter ringla. Paris återfår färgen i pastell. Man minns varför man flyttade hit, man minns varför man gillar varandra, man minns vad det betyder att riktigt njuta av livet. När morbier möter torr cider, när sushi, ostron, texmex och crème caramelle avnjuts på bara ett par timmar, när spontana infall blir vardag, när det kittlar i revolutionsknölarna för att chefen och staden är i gammalmodiga händer, när man vet att man ska få sjunga två dar i rad och däremellan underhållas –la vie en rose!
Veckan som gick
Onsdag: En tur med min språkpartner, han visade små pärlor. Bl.a. en antik teater gömd mitt i latinkvarteren där det var alldeles tyst från stadens buller. Vi vandrade förbi moskén, jardin des plantes och pratade omväxlande svenska och franska.
Torsdag: Soligt och fint, strosade runt i Montparnasse och hittade en teatergata med massor av teatrar på, Rue de la Gaîté. Promenerade runt på kyrkogården i Montparnasse och njöt av värmen. På eftermiddagen styrdes kosan mot 13e arrondissementet, där upptäcktes en fantastiskt pittoresk stadsdel Butte-aux-Cailles med restauranger, ateljéer och en charmig butik med diverse bråte av olika slag. I 13e ligger också Paris egna Chinatown och där finns ett rikt utbud av kinesiska matställen, matbutiker, leksaksaffärer och kläder. Sent på kvällen kom det besök och klockan ställdes tidigt till nästa morgon.
Fredag: Många viljor, uteservering, regn, sol, kaffe, 5e, 14e, 4e, pizzamiddag och livejazz på Café Universel hanns med.
Lördag: Jobb på Caramelle, middag vid Seine.
Söndag: Belleville-där kulturen och konsten blomstrar, ett område som lever! På väg till spelstället gick vi fördbi den här porten. Ungefär så här står det på skylten: I trappen till detta hus föddes under stor misär Edith Piaf vars sångröst kom att beröra hela världen.
Regn i Paris
Helgen fullspäckad med besök. En tur till Belleville, ett glas på ett marockanskt ställe mittemot Centre Pompidou. Annandag påsk tillbringade vi hela dagen på muséet.
Påsk
Påsk är den bästa högtiden. Allting känns kravlöst men det finns ändå traditioner att luta sig mot. Gömma påskägg, måla ägg, rulla ägg, pynta med ris, fjädrar och kycklingar. Glädjens tid! Våren är här! Grönt, gult, guld och lila!
Efter en ledsam långfredag så kom påskaftonen. Påskmiddag på franskt vis.
Påskdagsmorgon på väg till kyrkan. Norska kyrkans präst höll fin predikan. Påskmiddag efteråt. Tulpaner i vaser, lax och sill. Psalmer om Jesu uppståndelse!
Rousseau
"Det strider uppenbarligen mot naturens lag att en handfull människor drunknar i sitt överflöd medan den uthungrade massan saknar det nödvändigaste." Jean-Jacques Rousseau
På Assemblée nationale var det en tillfällig utställning om Rousseau.
"Le premier qui, ayant enclos un terrain, s'avisa de dire : Ceci est à moi, et trouva des gens assez simples pour le croire, fut le vrai fondateur de la société civile. Que de crimes, que de guerres, de meurtres, que de misères et d'horreurs n'eût point épargnés au genre humain celui qui, arrachant les pieux ou comblant le fossé, eût crié à ses semblables : Gardez-vous d'écouter cet imposteur; vous êtes perdus, si vous oubliez que les fruits sont à tous, et que la terre n'est à personne."
Jean-Jacques Rousseau
