Kollage av splitter och fragment
Vad är imorgon? Kanske icke du.
Splittrade tankar åt ett gemensamt håll. En trygg miljö mot en okänd. Vad är för mig mina drömmars mål? I staden där jag bor samlas folket på gräset invid ån och äter vårens första mjukglass. Jag vill vada i en strandkant och ha dig intill mig. Kanske är jag lusta för dig, kanske inte ens det.
I påskens tid samlade jag ett gäng lärjungar omkring mig och lät de diskutera synd, synden som för oss in i döden och vi tog brödet och bröt det, tackade och likaså tog vi kalken och drack av den alla. I scener fick vi se hur gården faller utan ledning och hjälpande händer.
Där mörkret drar fram tar längtan vid och så mycket längtan som återsågs blev till mat och vin, glada skratt och politik blandat med ett framtida liv som gravid och mamma. Mycket avhandlades där på middagarna med en utsikt över nordens största dom. I kvällsljuset blir den röd och mörkret har flyktat och tillsammans är vi och längtar inte mer. Det är tid av vår, vår tid, vårtid.
I fonden en sjö med vita fåglar. I tavlans ena hörn vilar Gud på ett bulligt moln. I det andra syns en haj eller är det en fönsterhasp, målaren är visst nybörjare runt vågorna. Han betraktar kvinnan som pekar mot frukten. Den förbjudna frukten. Om en stuga ber jag, dit jag ska åka för att lära mig måla fönsterhaspar. Där jag ska titta på stjärnorna och kanske ångra att jag inget sa, eller att jag sa för mycket.
I en bil av vänskap och dunkande 80-tals trummor bestämmer jag mig för det. Och jag tar mig samman och vet att jag behöver det, behöver landa och inse vad som som är viktigt. Ta hand om varandra!
Paris byts ut mot lilla Göteborg och konstnärskollektivet byts ut mot hemma. En sommar med patti smith och sibyllakorv, kan det bli bättre?
Glömda födelsedagar, försupna middagar, en kärlek man inte vill ha, en kärlek man inte kan få, en människa man alltid kommer minnas som sin riktiga, en död som man ser tillbaka på med sorg men inte utan glimten i ögat. Det är vardagsmat.
Splittrade tankar åt ett gemensamt håll. En trygg miljö mot en okänd. Vad är för mig mina drömmars mål? I staden där jag bor samlas folket på gräset invid ån och äter vårens första mjukglass. Jag vill vada i en strandkant och ha dig intill mig. Kanske är jag lusta för dig, kanske inte ens det.
I påskens tid samlade jag ett gäng lärjungar omkring mig och lät de diskutera synd, synden som för oss in i döden och vi tog brödet och bröt det, tackade och likaså tog vi kalken och drack av den alla. I scener fick vi se hur gården faller utan ledning och hjälpande händer.
Där mörkret drar fram tar längtan vid och så mycket längtan som återsågs blev till mat och vin, glada skratt och politik blandat med ett framtida liv som gravid och mamma. Mycket avhandlades där på middagarna med en utsikt över nordens största dom. I kvällsljuset blir den röd och mörkret har flyktat och tillsammans är vi och längtar inte mer. Det är tid av vår, vår tid, vårtid.
I fonden en sjö med vita fåglar. I tavlans ena hörn vilar Gud på ett bulligt moln. I det andra syns en haj eller är det en fönsterhasp, målaren är visst nybörjare runt vågorna. Han betraktar kvinnan som pekar mot frukten. Den förbjudna frukten. Om en stuga ber jag, dit jag ska åka för att lära mig måla fönsterhaspar. Där jag ska titta på stjärnorna och kanske ångra att jag inget sa, eller att jag sa för mycket.
I en bil av vänskap och dunkande 80-tals trummor bestämmer jag mig för det. Och jag tar mig samman och vet att jag behöver det, behöver landa och inse vad som som är viktigt. Ta hand om varandra!
Paris byts ut mot lilla Göteborg och konstnärskollektivet byts ut mot hemma. En sommar med patti smith och sibyllakorv, kan det bli bättre?
Glömda födelsedagar, försupna middagar, en kärlek man inte vill ha, en kärlek man inte kan få, en människa man alltid kommer minnas som sin riktiga, en död som man ser tillbaka på med sorg men inte utan glimten i ögat. Det är vardagsmat.
