Demonstrationer i San Josê
Svensk mat till familjen
Iglesia Luterana Costarricense
Jag skulle vilja skriva om ILCO. En liten historia. Jag tycker mycket om ILCO. Vi är nästan lika gamla. Vi står för mycket lika tankar. Men precis som hos en själv finns det saker man behöver utveckla. Men det jag vill skriva om nu är det som de gör bra. Fredagen den 31 okt var det Reformationsdagen vilket firades på ILCO och man pratade om att ILCO hyllar Martin Luther för sitt sätt att ifrågasätta och göra om kyrkan så att den passade människorna. För det är ju människorna som är kyrkan. Man måste utvecklas efter den tid man befinner sig i.
På ILCO har de flesta församlingar uppstått ur folks behov. Som jag skrev tidigare så firar de varje torsdag gudstjänst för HBTQI-personer som ofta blivit utslängda från sina församlingar i andra kyrkor eller helt enkelt inte känt sig välkomna där. De jobbar för personer med AIDS.
I La Carpio och Alajuelita är brottsligheten hög, det är fattigt och det finns drogproblem, där väljer ILCO att hjälpa människor med rätten till sin egen mark och till vatten och elektricitet och ur det har församlingar uppkommit.
Samma sak gäller för ursprungsfolk som blir diskriminerade och överkörda, dem försöker ILCO också att arbeta för, deras rättigheter och att hjälpa dem att bevara sin kultur.
ILCO är en liten kyrka men stor i sina åsikter. I vissa perspektiv radikal. Här känner man att allt är möjligt. Man har ett arbetsområde som helt fokuserar på att påverka politiker, makthavare och myndigheter. Som jag har förstått det så jobbar de flesta nästintill ideelt då kyrkan inte drar in några pengar utan direkt omsätter i sin verksamhet. Man får mycket stöd av Svenska kyrkan och den Tyska lutherska kyrkan. Det ar valdigt fint att fa vara har, vara med, ta del av ILCOs arbete.
På ILCO har de flesta församlingar uppstått ur folks behov. Som jag skrev tidigare så firar de varje torsdag gudstjänst för HBTQI-personer som ofta blivit utslängda från sina församlingar i andra kyrkor eller helt enkelt inte känt sig välkomna där. De jobbar för personer med AIDS.
I La Carpio och Alajuelita är brottsligheten hög, det är fattigt och det finns drogproblem, där väljer ILCO att hjälpa människor med rätten till sin egen mark och till vatten och elektricitet och ur det har församlingar uppkommit.
Samma sak gäller för ursprungsfolk som blir diskriminerade och överkörda, dem försöker ILCO också att arbeta för, deras rättigheter och att hjälpa dem att bevara sin kultur.
ILCO är en liten kyrka men stor i sina åsikter. I vissa perspektiv radikal. Här känner man att allt är möjligt. Man har ett arbetsområde som helt fokuserar på att påverka politiker, makthavare och myndigheter. Som jag har förstått det så jobbar de flesta nästintill ideelt då kyrkan inte drar in några pengar utan direkt omsätter i sin verksamhet. Man får mycket stöd av Svenska kyrkan och den Tyska lutherska kyrkan. Det ar valdigt fint att fa vara har, vara med, ta del av ILCOs arbete.
Ungdomsläger i Manú
Tre späckade dagar på kursgården Manú som ILCO har ordnat åt ungdomarna i församlingarna innehållande teman om miljö, sexualitet, antivåld, kreativa övningar och samarbetsaktiviteter, sång, dans och musik. Glada dagar med mycket lek och skratt. Intressanta diskussioner och god mat.
Möten
Första gången vi kom till Kooperation utan gränsers kontor så var han, som vi skulle möta, en costaricansk stund sen.. Då visade sekreteraren ut oss i trädgården, plockade ner några mandariner åt oss från trädet och gick sedan in för att strax komma tillbaka med kaffe och kakor.
Mötet ledde senare till att vi fick åka ut till Cartago genom CEDECOs projekt och se bondgårdar och träffa människor som odlar ekologiskt. Jag fick bo hos en man med tolv bröder och 32 syskonbarn, själv hade han inga barn men han och hans fru som precis firat 23 årig bröllopsdag tog hand om mig som sin egen dotter. Jag fick hjälpa till att så frön och plantera och följa det dagliga arbetet på gården. Maten vi lagade hämtade vi först på hans ägor. 1800 m. ö. h var det kallt och dimmigt och fukten kröp innanför kläder och filtar. En varmvattenflaska i sängen fick fötterna att tina efter dagens slit.
Andra gången vi kom till Kooperation utan gränsers kontor fick vi en utförlig presentation av deras arbete och det pratades om Latinamerikas politiska maktspel som leder till bibehållandet av de ekonomiska klyftorna i samhällena. 75% av världens fattiga lever i medelinkomstländer. Och det minskar inte. Det är länder där man har satsat på en utvecklingsmodell som bibehåller eller förstärker skillnaderna fast landet blir rikare. Medelinkomst för vem, kan man fråga sig? Fattigdom ska mätas i HDI (Human Development Index), inte i BNP. Solen strålade och fullproppade av information tackade vi för ännu ett givande möte.
Sverigefunderingar.
Om man aldrig har sett snö och står och ser på när det snöar genom fönstret kan man undra om det gör ont när den faller på huvudet.
På sommaren i Sverige kan man undra om det verkligen är natt när det är alldeles ljust klockan 03.00
Man kan fundera över varför gudstjänsterna i Sverige är så opersonliga och varför man sitter så långt ifrån varandra så man knappt ser prästen.
Projekt
Kortfilm om plantagearbetarnas vilkor.
Dela ut information om rättvisehandel.
Sammanställa enkäten om sexualundervisning, sexualitet och provrörsbefrukting.
Göra månadsblad om ILCOs aktiviteter,dec.
Regissera julföreställning för ungdomsgruppen.
Köpa in anslagstavlor och svarta tavlor till kyrkorna.
Besöka Kooperation utan gränser och CEDECO-projekt.
Kvällning
Husen i backen står lika tätt som människorna på bussen. Vi åker förbi lass av sopor som ligger slängt i gräset. På husen har man målat informationstexter om vad som finns inuti. Färgglada reklamskylter talar om var man kan byta avgasrör, var den billigaste batidon finns att köpa, IMPERIAL etc. Söndersprayade hårbottnar pryds av glittrande diadem. Molntungor sänker sig över de skogsbeklädda bergen framför oss och däruppe tänds ljus efter ljus i skymningen. Himlen är svagt rosaorange.
Sarapiqui
Två timmar ut på landet med en skumpande buss som försöker parera hålen på de steniga grusvägarna ligger El Jardín och en av ILCOs landsbygdsförsamlingar. Det är ett passande namn då alla vi besöker stolta visar upp sin trädgård. Grannen hugger med sin machete upp kokosnöt efter kokosnöt. Vi blir visade bananplantor och yucaväxter. En flicka plockar ner apelsiner från träden och snart står vi där fullproppade med frukt av alla de slag i händerna.
Det är mycket varmare här än i San José och lugnare. På kvällen tar vi en promenad och det är varmt och tyst. Här är TV:n avstängd när man inte tittar och alla äter middag tillsammans. Nyplockat palmhjärta med köttfärs och refresco. Alltid refresco, söt hemmagjord fruktjuice ungefär.
Vi sover under myggnät och vaknar mitt i natten av tuppen som galer.
Snart är det dags att gå upp om man arbetar.
Det är mycket varmare här än i San José och lugnare. På kvällen tar vi en promenad och det är varmt och tyst. Här är TV:n avstängd när man inte tittar och alla äter middag tillsammans. Nyplockat palmhjärta med köttfärs och refresco. Alltid refresco, söt hemmagjord fruktjuice ungefär.
Vi sover under myggnät och vaknar mitt i natten av tuppen som galer.
Snart är det dags att gå upp om man arbetar.
Har man ett arbete så är man glad, här finns inga alternativ. De allra flesta jobbar på plantagen. Vi får höra om vilkoren som inte alltid är humana. Ångorna ger håravlossning. Att starta fackförening kan leda till avskedning. Det händer att man får jobba utan lön och ofta är arbetena tunga och arbetstiderna över 10h/dag. Men det är ändå ett jobb.
Vi träffar unga som vill studera men inte ens har råd till ansökningsproven. Det är svårt att studera om man är härifrån, det är långt, det är dyrt och ofta är det svårt att lämna familjen. För att få bidrag från staten måste man vara extremt begåvad.
Vi träffar unga som vill studera men inte ens har råd till ansökningsproven. Det är svårt att studera om man är härifrån, det är långt, det är dyrt och ofta är det svårt att lämna familjen. För att få bidrag från staten måste man vara extremt begåvad.
Har man ett arbete så är man glad, här finns inga alternativ.Och det är väl inga nyheter men det blir komplext att se det på så nära håll och förstå att den globaliserade världen inte bara ger möjligheter utan också en väldig massa frustration, längtan och insikt om en frihet som inte finns.
Här bor jag
