lydiasjoberg

Första gången vi kom till Kooperation utan gränsers kontor så var han, som vi skulle möta, en costaricansk stund sen.. Då visade sekreteraren ut oss i trädgården, plockade ner några mandariner åt oss från trädet och gick sedan in för att strax komma tillbaka med kaffe och kakor.

Mötet ledde senare till att vi fick åka ut till Cartago genom CEDECOs projekt och se bondgårdar och träffa människor som odlar ekologiskt. Jag fick bo hos en man med tolv bröder och 32 syskonbarn, själv hade han inga barn men han och hans fru som precis firat 23 årig bröllopsdag tog hand om mig som sin egen dotter. Jag fick hjälpa till att så frön och plantera och följa det dagliga arbetet på gården. Maten vi lagade hämtade vi först på hans ägor. 1800 m. ö. h var det kallt och dimmigt och fukten kröp innanför kläder och filtar. En varmvattenflaska i sängen fick fötterna att tina efter dagens slit.

 

Andra gången vi kom till Kooperation utan gränsers kontor fick vi en utförlig presentation av deras arbete och det pratades om Latinamerikas politiska maktspel som leder till bibehållandet av de ekonomiska klyftorna i samhällena. 75% av världens fattiga lever i medelinkomstländer. Och det minskar inte. Det är länder där man har satsat på en utvecklingsmodell som bibehåller eller förstärker skillnaderna fast landet blir rikare. Medelinkomst för vem, kan man fråga sig? Fattigdom ska mätas i HDI (Human Development Index), inte i BNP. Solen strålade och fullproppade av information tackade vi för ännu ett givande möte.