Likt koltrastens envisa sång att alltid komma åter
Likt koltrastens envisa sång att alltid komma åter
bli upphöjd omgärdad uthärdad
Bevisligen funnen, bevisligen sprängd
till bredd av hån och elakhet och ändå
vara oss nära och ändå ge oss det oerhörda.
Vem kan annars. Nej ingen.
Därför går det endast att lita till dig och trastens sång på kolonilotten
Frukt
Frukträden har framkallat ångest
mardrömmar, syner.
Synen av föruttnelse är vedervärdig för en del.
Så många frukter som går till spillo
för att ingen orkade ta hand om dem.
Är det vad det handlar om.
Rosorna vissnar och knoppas igen men frukten
blir skrumpen, glansig, brun, möglig
är det livets rester
är det livets lott
Livet på en lott
Frukten blir ångest
i paradisets lustgård
Vem råder
Vems pengar förråder jag med
Vems pengar får jag när jag förråder
Vems förråd faller när jag får pengar
Var faller pengarna när förråden är slut
Var är slutet om förråden är sålda
Var säljs själar utan förrådda pengar
Mellantid
Stenskitiga fönster och jag undrar
om blommorna dör i det klena ljus
som ändå lyckas tränga in
komposten luktar skunk av
äcklig sallad som aldrig äts upp
och banan som någon köpt och lämnat.
Mitt emellan två program får dem en minut
Jag sitter i min soffa och låter mig
inte gå ut.
Trots att solen leker vår i kalla mars
lotten längtar att jag ska beundra dess
krokusar,
i något typ av skede där jag ska flytta
men inte än, att jag inte vet vart men
kanske nästan.
Ett mellan rum. Ganska behagligt.
Livets lott just nu
Oceaner av tid i uppförsbackar
ställtid innan och efter
Resterande livrem att hålla i
knäcker folkmassan i fällorna
Renovering drömmen om lyckan är så gjord
att allt blir omöjligt
Godhjärtad blir gränslös
och renhjärtad radikal
Lagom kritisk blir skeptiker
och ordningsälskande fundamental
Traska på då
upp upp upp
-det finns inga genvägar
Orord
Detärvälbaraordva,inteskamanvälställastillsvarsva,förordba.Detärvälbaradenvanligayttrandefrih
etenva,somjagbaramåstefåutnyttjava.Inteärväljagnånsånvasomtyckernåtochharnånåsiktva,och
ändåärdetviktigasteattjagintekränkernågragrupperva,förvisstärvälalltvärtattsägava,ävenomjagin
teharnågotattsägava,detärvälbaraattjagharrättattuttryckamigva,somallaandrahärpåinternetva.d
etärvälbaraenrättighetvaochjagärjuingettrollvaochjagtarjuintekortpåminfrukostvaochdåärdetväl
ingetfelva.
Famlar i dig
Blodsprängda ögon och avhuggna händer
var s
upphängd hånad under skylten INRI
var finns din hjälp att få
tråd av stål på ditt huvud
tråd av stål runt dina barn
var
i läkningen finns du
i läkningen finns du
i läkningen finns du
Skenor
Systemfel leder inga på rätta vägar
bråkstakar på stan beblablandar sig så snart är det ingen skillnad mellan oss och dom
vem vill vara dom i naivas ögon
vem vill resa akut
brytning med hemma vems är hemma
utanför rullar tåg på tåg på tunga skenor under gråtens himmel
Brudklänning
I'm working on stuff...
Jag hänger på konstmuseet
Jag hänger på konstmuseet.
Inför lyckta dörrar.
Öppna för allmän beskådan.
Jag hänger mig på konstmuseet.
Fötterna sprattlar.
Öppna dörrar.
Lugn i omfamningen.
Liten bit av himlen
ur Hauerwas, Det fredliga riket (övers. Patrik Hagman)
Kunskap är mat
Ge mig lite mer kött.
Jag är ett hungrande lejon på Gujarats savann.
Ett barn om året, räcker det?
-Äter han barn också?
-Nja, i så fall får det vara minst två, annars blir han inte mätt.
Kryp ner nu och sov så gott.
Men jag blir inte trött. Jag vill inte gå till sängs utan mat.
Jag står inte ut med att vara i garderoben.
När pappa öppnar och lyser med ficklampan har jag redan smitit ut.
Till ställen där sagorna ger mig mer per ord, mer per capita,
mer av verklighetens mångfald att botanisera bland.
Ingenting är saga. Ändå allt.
Jag äter som aldrig förr.
Jorden kan du inte göra om
En broder mer
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Stig Dagerman
Där jag bor
Jag bor i Berlin. Precis intill S-bahn. Det är sommar och på balkongen ligger jag och hostar och läser tjocka böcker lånade på biblioteket här. Vi får lägre hyra på grund av den höga avgasnivån. Inte lika hög som i Shanghai, tänker jag.
Tapeterna på tvären, eller linjerna i alla fall.
Alla linjer kör inte på S-bahn men de flesta kör rakt igenom lägenheten.
1 rum o kök och möbler från containern. Så här vill jag ha det. Livet på en pinne.
Vi är i Indien
Svart snor, mat i byttor pa aluminumfat, vakna till boneutrop fran moske, religionerna lever sida vid sida.
Vi bor hos en kristen familj mitt i backwater, där marken är belägen fem meter under havet och genom ett smart bevattningssystem kan de skorda ris tva ganger om aret. Tre, säger han som vi bor hos men han gor det inte for da blir det orättvist mot de andra i byn.
Här äger varje hushall sin egen bit av risfältet. Det bor ca 1000 familjer i byn sa man är bekant med praktiskt taget alla. Det märks ocksa när vi far folja med pa hans kvällstur i solnedgangen, vi stannar och hejar och pa flera ställen rusar barn ut ur husen for att titta pa oss.
Här äger varje hushall sin egen bit av risfältet. Det bor ca 1000 familjer i byn sa man är bekant med praktiskt taget alla. Det märks ocksa när vi far folja med pa hans kvällstur i solnedgangen, vi stannar och hejar och pa flera ställen rusar barn ut ur husen for att titta pa oss.
-Ni är som filmstjärnor for dem. Fast ännu häftigare, for er har de inte ens sett pa TV.
Det morknar och vi knallar vidare till vart eget kryp-in och tänder lamporna och myggskrämmaren innan strommen gar. Ställer alarmet pa 05.30 for morningwalk och yoga i soluppgangen. Vi är i Indien.
VinterSverige
Då har jag lämnat Costa Rica och sagt adjö till alla människor och projekt för ett tag. Några vilodagar i Uppsala. Insnöade i Sigtuna med god mat och te framför brasan Och så jobba julbord på Älvsborgs fästning.
IMAS-projekt
Några dagar arbetade vi här i Alajuelita. Det är nämligen ett pågående projekt som Instituto Mixto Ayuda Social har på många håll runt om i Costa Rica. Det handlar om att hemmafruar eller arbetslösa ska kunna få en inkomst. Arbetspassen kan gå ut på att städa upp i området eller klippa häckar och gräsmattor, gräva runt samlingslokalen för att dränera eller promenera runt i omradet på kvällen, allt för att Alajuelita ska bli en bättre, trevligare och tryggare plats att vara pa. Det fungerar så att det finns arbetspass varje dag mellan 7-23 och man kan välja när man vill jobba, bara man har gjort sina 140h innan månaden är slut. Det verkar vara ett bra sätt. Människor i området får komma ut, träffas och göra saker tillsammans. En kvinna berättade hur glad hon var över att för första gången i sitt liv få ha en egen inkomst.
Demonstrationer i San Josê
Svensk mat till familjen
Iglesia Luterana Costarricense
Jag skulle vilja skriva om ILCO. En liten historia. Jag tycker mycket om ILCO. Vi är nästan lika gamla. Vi står för mycket lika tankar. Men precis som hos en själv finns det saker man behöver utveckla. Men det jag vill skriva om nu är det som de gör bra. Fredagen den 31 okt var det Reformationsdagen vilket firades på ILCO och man pratade om att ILCO hyllar Martin Luther för sitt sätt att ifrågasätta och göra om kyrkan så att den passade människorna. För det är ju människorna som är kyrkan. Man måste utvecklas efter den tid man befinner sig i.
På ILCO har de flesta församlingar uppstått ur folks behov. Som jag skrev tidigare så firar de varje torsdag gudstjänst för HBTQI-personer som ofta blivit utslängda från sina församlingar i andra kyrkor eller helt enkelt inte känt sig välkomna där. De jobbar för personer med AIDS.
I La Carpio och Alajuelita är brottsligheten hög, det är fattigt och det finns drogproblem, där väljer ILCO att hjälpa människor med rätten till sin egen mark och till vatten och elektricitet och ur det har församlingar uppkommit.
Samma sak gäller för ursprungsfolk som blir diskriminerade och överkörda, dem försöker ILCO också att arbeta för, deras rättigheter och att hjälpa dem att bevara sin kultur.
ILCO är en liten kyrka men stor i sina åsikter. I vissa perspektiv radikal. Här känner man att allt är möjligt. Man har ett arbetsområde som helt fokuserar på att påverka politiker, makthavare och myndigheter. Som jag har förstått det så jobbar de flesta nästintill ideelt då kyrkan inte drar in några pengar utan direkt omsätter i sin verksamhet. Man får mycket stöd av Svenska kyrkan och den Tyska lutherska kyrkan. Det ar valdigt fint att fa vara har, vara med, ta del av ILCOs arbete.
På ILCO har de flesta församlingar uppstått ur folks behov. Som jag skrev tidigare så firar de varje torsdag gudstjänst för HBTQI-personer som ofta blivit utslängda från sina församlingar i andra kyrkor eller helt enkelt inte känt sig välkomna där. De jobbar för personer med AIDS.
I La Carpio och Alajuelita är brottsligheten hög, det är fattigt och det finns drogproblem, där väljer ILCO att hjälpa människor med rätten till sin egen mark och till vatten och elektricitet och ur det har församlingar uppkommit.
Samma sak gäller för ursprungsfolk som blir diskriminerade och överkörda, dem försöker ILCO också att arbeta för, deras rättigheter och att hjälpa dem att bevara sin kultur.
ILCO är en liten kyrka men stor i sina åsikter. I vissa perspektiv radikal. Här känner man att allt är möjligt. Man har ett arbetsområde som helt fokuserar på att påverka politiker, makthavare och myndigheter. Som jag har förstått det så jobbar de flesta nästintill ideelt då kyrkan inte drar in några pengar utan direkt omsätter i sin verksamhet. Man får mycket stöd av Svenska kyrkan och den Tyska lutherska kyrkan. Det ar valdigt fint att fa vara har, vara med, ta del av ILCOs arbete.
Ungdomsläger i Manú
Tre späckade dagar på kursgården Manú som ILCO har ordnat åt ungdomarna i församlingarna innehållande teman om miljö, sexualitet, antivåld, kreativa övningar och samarbetsaktiviteter, sång, dans och musik. Glada dagar med mycket lek och skratt. Intressanta diskussioner och god mat.
