Extremt mycket boule-spelande.
Män i övre medelåldern fyller parkerna.
Jackorna hänger de av sig på galgarna.
Vandrade genom 7e, skämdes nästan över att vara baraxlad där fransyskorna kom gående i set och högklackat. Butikerna var exklusiva, ballerinaskor kostade runt 1000-lappen. Byggnaderna hade franska balkonger och enorma fönster men kvarteret kändes opersonligt. Höga murar och galler bad mig inte vänligt, men bestämt, att hålla mig utanför vad som som än fanns därinne.
Nedanför Eiffeltornet åt jag min lunch vilken jag blivit avlurad rabatten "sushi à emporter -15%". Medan jag oroade mig för att korparna skulle sno sista biten och att solen skulle bränna huden på mig så kom en fotfetishist fram och bad att få ta en bild på mina fötter. Han ursäktade sig och sa att han förstod att många tyckte det var underligt och äckligt men att han var mycket faschinerad av dem. Efter ett kort samtal om diverse fotrelaterade ting och fyra fotposeringar framför hans i-phone bad han att få lukta. Jag avböjde och han tackade hjärtligt för bilderna och strosade iväg.
Runt om i Paris hittar man diverse. Konst. Broar. Öar. Takåsar. Roliga hus. Fula hus. Pittoreska små helt underbara hus. Stora inklämda kyrkor och annat skoj. Jag går trevliga promenader. Och jag lever drömmen om att möta våren i Paris.
Fattigt.
Ingenting fungerar som det ska.
Svetten rinner om oss där vi trängs en meter under takhöjd, vi trängs och sparkar täcket omkring oss. Toalettstolen börjar droppa och plötsligt är det en pöl över hela golvet, som om det vore översvämning. Det luktar bränt i trapphuset men ingen vågar säga något. Soporna sorteras men ingen vet riktigt hur. De som har fönster vet om de borde stanna inne, de som inte har något inne städas upp för att göra ön vackrare för turisterna. Turisterna är jag.
Magen är i olag, grannarna ömsom skriker ömsom festar, ön är lugn. Turisterna är rika, köper Berthillon för 3 euro/kulan, äter escargot till förätt och ost tills de knappt kan gå. Armsvetten gör bagutten alldeles mjuk men den går att äta ändå, för de som måste, för de som lever på någon annans ödmjukhet.
Oron för att inga kunder dyker upp lyser i ögonen på honom och jag vet att när de kommer är jag till hjälp, om de inte kommer är jag en utgift. Jag tar tacksamt emot av hans givmildhet, jag äter mig mätt på hans bekostnad. Jag torkar så noga jag kan och dricksen är min, jag kommer ha råd med kvällsmat ikväll! Jag bor på ön med högst hyra i stan och ändå är oron att vara understimulerad mitt största huvudbry. Jag är en turist, men fattig arbetare. Jag får mat och jag ger bort den varje torsdag, inte samma förstås. Men ändå.
Frankrike.
14 mars
Ja, skolan har tagit slut vilket känns lite trist och lite skönt. Som arbetslös pendlar man mellan att vara glad för att man har så mycket fritid och ha ångest över att inte ha något jobb och därmed inga pengar. Allt i Paris är dyrt, på ett sätt kanske inte jättemycket dyrare än i Sverige men man vill liksom göra mer här.
Jag försöker mig på gratisnöjen som långa promenader längs Seine, i Luxenburgträdgården m.m som oftast resulterar i att man fått mycket sett och ett bättre grepp om staden. Oftast hamnar man också någonstans tillslut som verkar vara världens bästa ställe. Det finns många sådanna!
-En ostbricka i Bastille-Paris motsvarighet till Göteborgs långgator..
-Utsällning på Hotel de Ville, en samhällskritisk skämttecknare som gjort teckningar från Paris.
-Första söndagen i månaden är många muséer gratis, vi gick Phanteon och Saint Chapelle.
Gratisnöjen är också att gå till Shakespeare & co. där de alltid har något engelsktspråkigt event, vi har varit där på två föreläsningar, en diktläsning med musik och en teaterföreställning, det är aldrig jättebra, aldrig dåligt, alltid jättetrevligt och man bjuds på vin och mingel efteråt, då går vi över kanalen hem till oss.
I måndags gick vi istället vidare till Chat Noir, en bar i OKtoberkamf där det verkade hänga mestadels engelsktalande kulturfolk, vi tog en öl för 3 euro och sen var det välkommen ner till källaren. Där hade alla som ville möjlighet till 5 minuter på scen, folk läste egna & andras dikter, sjöng sånger och spexade allmänt loss. Väldigt opretentiöst men superhärlig atmosfär!
Jag mötte en man med gitarr på bron bakom Notre Dame i torsdags och vi pratade lite, hans band skulle spela swing på ett ställe följande söndag. Jag kom dit och möttes av röda sammetssoffor, kristallkronor och livemusik. På golvet framför scenen dansades det lindy-hop och jag var i himlen, i himlen. Så blev jag uppbjuden och dansade mig svettig tills det stängde.
Röda korset tog emot mig med öppna armar och efter en timmes introduktion på franska (-jag förstod nästan allting!) så var jag redo för min första maroud. Vi är ett gäng som går runt kvarteret och träffar de allra fattigaste och ger dem soppa, konserver, strumpor, hygienartiklar och andra saker de behöver och pratar med dem en stund. Härliga och fruktansvärt sorgliga historier får man höra.
Vårt första besök från Sverige har varit här och bott på bäddsoffan. Då blev det en rundtur till Notre Dame och Sacre Coeur. Väl uppe i Montmartre stötte vi på svenska "Affären" som skyltademed fårskinnsfällar och dalahästar. Det inhandlades svenskt fika; önos flädersaft och ballerinakex till skyhöga priser.
Morgnarna startar med nybryggt kaffe och croissant, från fönstret kan man inte avläsa vädret i.o.m att det vetter in mot en liten trist innergård och rutorna är frostade så när man tagit sig ut på gatan blir man ofta överraskad hur fint vädret är (under de svåra arbetslösångestdagarna har jag inte orkat mig ut förrän vid fem-tiden och insett vad jag har missat).
Men nu förstår ni, nu ska jag få provjobba på en Salon de Thé bakom Phanteon som heter Caramelle, de serverar lunch och enklare cafémat. Jag ska dit imorgon!
