Två indianresevat

Vi var i Guatoso. Vägen dit var brant och kurvig. Vi säg kaffeplantage och bananplantage med bananerna i blå påsar för att skydda mot fåglar. Ca 3h tog det att åka dit. När vi kom fram hade barnen gått i skolan hela dagen. Kvinnorna samlades utanför och Doña Xinia som följt med oss tog fram trådar och färger och de satte genast igång att pyssla.
I Palenke Margarita som låg en bit därifrån fick vi prata med en man som jobbade lite som guide. Han berättade att 1862 hade det funnits 15000 malecoindianer men att det utbrutit en stor strid då folk kommit dit för att de ville ha gummit som kunde utvinnas ur träden där och efteråt var de 150 st malecoindianer kvar. Floden som rinner i närheten kallas för "Dödens flod" för vattnet hade färgats alldeles rött av blodet som flutit.
 
De kämpar för sina rättigheter och för att inte bli kränkta. Det finns inga avlönade jobb däruppe . Ständigt är det bråk om var gränserna går och trots att det är ett indianreservat så har de bara tillgång till 15% av marken. De målar masker och skålar och tillverkar smycken för att sälja till turister. De samlar pengar för att plantera träd, bevara miljön.
 
 
 
Vi besökte ursprungsbefolkningen i Cabagra. Vi åkte igenom stora ananasplantage som ägs av stora amerikanska företag som besprutar så kraftigt att människorna i området inte kan dricka vattnet för att det är så förgiftat. Där, på plantagen jobbar de flesta männen, för det är de jobben som finns. Ca 2 veckor i sträck från morgon till kväll och klagar man blir man avskedad för det finns alltid någon annan som kan ta jobbet. De bor tillsammans och det finns stora problem med alkohol och droger. Många av dem lider av förgiftningsskador pga besprutningarna och det vanligaste är hudskador eller lungsjukdomar.
Det är ett Bribri-reservat, ändå är 70% av marken ockuperad av vita och företagen vill gärna utöka sina plantage. Bara 1/3 av människorna har tillräckligt med mark för att klara sig på sitt traditionella jordbruk.
 
Naydeline 9 år visar oss son bok hon har gjort i skolan, en del om kulturen och en del för språket. Barnen är blyga och vill inte gärna prata på sitt eget språk. Den här veckan är hon ledig från skolan för att läraren är borta, annars börjar hon vid elva på dagarna men går upp klockan fem för att hjälpa till hemma med städning, ta in ved och annat.
När vi går upp från den fantastiska floden Rio piernes så visar hon växter man kan äta, andra som man kan lägga på sår för att stoppa blödningar och åter andra som man ska koka te på om man är sjuk.
Totalt 10 000 människor tillhör det här folkslaget. I Cabagra finns ett reserva med fem byar. Man lagar mat över öppen eld, höns går och pickar i trädgården, bilar är för dyrt så folk tar sig fram på häst.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0