lydiasjoberg

Mellan 20 minuter och 1,5h utanfor huvudstaden bor jag i Alajuelita hos en familj dar mamman ar hemmafru och pappan arbetar som polis. Bada ar aktiva i kyrkan som ligger i grannhuset och som tjanar bade som forskola, musiksal och kyrkorum, dar det halls massa om sondagarna.

En kvinnogrupp samlas hos oss och virkar schalar till julmarknaden. Ungdomsgruppen malar anglar.

Barnen som gar i den oppna forskolan (Casa Abierta) gor lyktor till Costa ricas sjalvstandighetsdag-och den 15e september stangs huvudgatan i San José av och en lang parad med orkestrar, dansasre och fanbarare far askadarna att jubla. Anda ar det nastan mindre liv an vanligt pa gatorna.

 

Vi aker buss nastan varje dag och det kostar omkring 2-3kr. Att det bara ar svenskar som kan koa ar inget jag kan ga i god for. Till bussen, som inte ens har kommit, star folk i ko, flera hundra meter, man far vara glad om det till Alajuelita-bussen bara star ca 30 pers framfor.

En matare langst fram i bussen talar om hur manga som stigit pa och star man for lange dar sa blir busschaufforen arg da han blir skyldig att betala for de extra som har registrerats.

I stan kor de med oppna dorrar och folk hoppar halvt om halvt av i farten. En skylt talar om att det ar tillatet att anmala chaufforen om han talar i telefon under korningen och sa ett nummer man kan ringa.

Beroende pa trafiken tar det olika lang tid och bor man i Alajuelita bor man aka hem vid fyra for att vara saker pa att komma hem fore morkrets inbrott, da omradet forvandlas till ett "muy peligroso" omrade fullt av ranare och mordare, enligt de flesta. An ar det inget vi har kant av, trots det gommer vi de viktigaste agodelarna i bh:n for att vara pa den sakra sidan.