Taget
I ett glädjerus, varhelst närhelst. Hur länge som helst. Inte publicera. Inte interagera. Bara varavraravara. Jag känner hur jag andas och låter min kropp andas som den inte gjort på länge. Kan det vara snön. Det är redan en två decimeter utanför kroppen, nej jag menar fönstret. Var jag poetisk där eller bara slarvig. Låt mig va, inte värdera. Bara acceptera. Varför i helvet skaffa en blogg då? Och varför i helvet inte lämna ut adressen. Vit jul. Jo men visst. Gradtalen sjunker och i Berlin var det 17 minus för några dagar sedan. Beroende är farligt. Gränsdragande är farligt och hotfullt. Men man kan göra underverk. Eller vad tror ni? Man är listad, inte minst hos sig själv och skulden försöker man gömma fast den egentligen bara är projecerad på läsaren. Vi vill inte veta det vi inte tycker illa om. Vi vill vara så jävla politiskt korrekta. Är det inte det gråzonen, gränsen där man inte vet med vem man ska sympatisera som blir intressant. Varsågod här är mitt liv, här är mitt tyckande, vilken sida ska jag ställa mig på, vräk ut det eller provocera som anka. Hajpa inte, var lagom, var udda, gå inte för djupt ner i skiten men gärna en bit. Låt dina inersta hemligherter bli mina...äh fan. Jjjag kliver rakt in i sömnens näste, den fångar mig och binder mig som kaffet binder en koffeinist till huvudvärk utan det. Och julen är och jag tackar för idag och inte ska jag tänka på imorgon än. Publicera.
