lydiasjoberg

När människor blir grupp är det de som har rätt.
De är vi mot dem. De är ett.

När människor blir grupp blir löften likt bambi på is
vingligt, vanskligt, glider mellan stående och fall.

Som om gränser suddas ut.
Vad är vänskap? Vem är du?

Det jag sa nyss hör inte hemma här.
Med tonfall och behov att hävda sig
blir allt förvrängt.

Utbytt är förståelsen mot falskhet och hån.
Människor i grupp blir onda.

Deras skrän studsar stumt mot tunna väggar
men ekar i huvudet på mig innanför.

Människor i grupp kan göra stordåd
men det vill jag inte prata om ikväll.

Ikväll är jag bakom tunna väggen
för feg att gå ut, för trött att orka ta striden.

Utan grupp är man ensam
det sårar djupare än det är värt